So sorry for the wait!

Ber hemskt mycket om ursakt efter att jag inte uppdaterat bloggen pa nastan fyra manader! Men saken ar den att min dator for sonder i januari, sa sen dess har den varit pa reparation. Var meningen att jag sku fa den tillbaka efter 10 dagar, men riktigt sa smidigt gick det inte. Sa har bytt plats och dar har den nu varit tva manader. Sa har nu anvandt min host-systers dator, men av nan anledning sa kunde jag inte komma in pa min blogg sida forran nu :/  Och det ar inte bara min dator som farit sonder, aven min telefon ar sonder! Tog den pa reparation, men dom hade inte ratta delar till den modellen har i Syd Afrika, vilket betydde att de sku ha hamnat bestalla delar utomlands vilket sku vara sa dyrt att de funderade inte ens pa att gora det. Sa nu anvander jag min host pappas forra telefon, en blackberry, tills jag koper ny. Hoppeligen forbattras min tur med tekniska apparater sa smaningom...
Men som ni sakert kan gissa sa har det hant massor sen jag skrev senast. Har bl.a klattrat upp Tablemountain, varit till Robben Island, besokt vin gardar, fri-idrotts tavlingar inom skolan och mellan andra skolor, spenderat tid med familjen och kompisar, haft galna veckoslut, langrittar (nagra timmars ridtur med 100 andra ryttare), camping osv osv. Kommer inte nu att beratta i detalj om allt jag hallit pa med, det sku helt enkelt ta for lange. Bilder kan jag heller tyvarr inte satta ut annu, har inte kunnat ga igenom dem eller editera dem eftersom jag inte har min dator har, men hoppeligen kan jag ge nagra bilder snart :)
Nu ar det under tre manader kvar av mitt utbytes ar!? Kan ni tro, tiden har gatt sa otroligt snabbt! Storsta delen av tiden har varit helt super, men nog har jag ju forstas haft dagar med hemlangtan och inte sa glada stunder, men allt det hor till. Kan erkanna att i borjan, fore jag sku borja mitt utbytesar, sa sag jag inte sadar hemskt mycket framemot det och ville nastan hellre stanna i Finland. Men ni kan inte ens forestalla er hur glad jag ar att jag for! Att fara pa utbyte ar nagat helt otroligt. Man lar sa mycket nytt, sa manga nya upplevelser och vanner for livet. Dessutom lar man uppskatta helt nya saker, som man forut kanske tankt att ar helt sjalvklara saker, som t.ex frihet, for det kommer man troligen inte att ha lika mycket av som utbytes elev. Och sakerhet. I Finland kan man kanna sig saker nastan vart man an far och man kan rora sig fritt, ensam eller med andra. Har i Syd Afrika ar det inte riktit sa. Sjalv sa kan jag inte fara ut ensam, speciellt inte efter att det blivit morkt. Det ar en sak jag saknat fran Finland. Och hur bra allt egentligen fungerar dar. Ekonomin ar iaf nagatlunda bra och mannskorna ar jamnstallda. Kommer man hit sa marker man snabbt att det inte ar sa. Manga kanske tanker nu pa apartheid tiden och att de vita har all kontroll, men nu ar det det motsatta. De svarta har mera rattigheter och det ar helt enkelt enklare for dem att t.ex komma in i universitet eller hitta jobb. Laste pa en universitets hemsida att en av kriterierna for att komma in dit sa maste man antingen vara svart eller afrikan!? Och tyvarr sa galler detta inte bara vissa universitet, men de flesta arbetsplatser ocksa. Jag hoppas verkligen att detta kommer att forandras sa snabbt som mojligt, annar kommer SA att hamna in igen i en "apartheid liknande period. Men annars sa alskar jag att leva har. Mannskorna och hela livsstilen har ar sa avkopplad, ibland kanske lite for avkopplat, haha.
Har markt att jag andrats ratt sa mycket under min tid har. Inte bara fysiskt, haha, men psykiskt ocksa, som person. Tanker pa ett helt annat satt och ser pa saker och ting pa ett nytt satt, och allt det har ar bara positiva saker. Har vuxit massor innerligt. Men kan saga att mina kunskaper i svenska och finska har nog sjunkit drastiskt hehheh. Det marks inte sa mycket nar jag skriver, eller kanske det gor det (?), men nar jag talar....Nej usch, mina modersmals och finska lararen kommer nog inte att vara glada :D Sa just nu ar det nog engelskan som ar mitt starkaste sprak, jag talar inte bara pa engelska, men tanker aven pa engelska. Men kanske det andras efter att jag varit nagra manader i Finland.
Sa mycket mera hade jag inte tankt skriva, men tankte att jag mase lata er veta att jag ar fortfarande i liv och allt ar bra! :) Hoppas jag nasta gang kan skriva fran min egen dator och satta ut bilder, for sana har jag massor av nu.

Hej sa lange!


Ja sitten viela suomi versio. Pahoittelen hirveesti sita etten ole kirjoittanut mitaan melkein neljaan kuukauteen. Syy siihen on se etta tietokoneeni hajosi tammikuun alussa ja siita lahtien ollut korjauksessa. Tarkoitus oli etta saisin sen takaisin 10 paivan paasta, mutta ihan niin ei nyt oikein mennyt. Vaihdoin koneen korjauspaikkaa, ja nykyisessa paikassa ollut jo kaksi kuukautta. Saankohan sen koskaan takaisin... Joten olen nyt kayttanyt host siskon konetta, mutta jostain syysta en paassyt bloggeriin, siksi kirjoittelen vasta nytten. Eika siina viela kaikki, noin kuukauden kuluttua siita etta kone hajosi, myos kannykka hajosi! Eika sita voitu korjata koska taalla Etela Afrikassa ei ole sopivia paloja jotka sopisi mun kannykka malliin. Nyt onkin sitten host isan entinen blackberry kaytossa kunnes ostan uuden itselleni. Toivottavasti tuurini tekniikan parissa paranenisi :D
Mutta, kuten voitte varmaankin arvata niin ihan hirveesti kaikkea on tapahtunut naitten neljan kuukauden aikana. Kaytiin Tablemountain:illa, Robben Islandissa, kaynyt viini "farmeilla", osallistuin koulun sisaiseen urheilukilpailuun, viettanyt aikaa perheen ja kavereiden kanssa, hulluja viikonloppuja ja niin paljon muuta. En aio kertoa kaikkea kaikesta, se kestaisi liian kauan. Kuvia en valitettavasti voi nytten tahan laittaa, koska en ole voinut kayda ne lapi tai editoida niita, toivottavasti kuvia tulee kohta :)
Enaan on vain noin 3 kuukautta jaljella taalla! Voitteko uskoa, aika on kulunut niin nopeasti etta huhhuh. Suurin osa on ollut aivan mahtavaa, mutta tietysti on niita paivia kun on koti-ikava ja kaikki on ihan perseesta, mutta sellasta se vaiho-oppilas elama on. Voin kertoa etta ennen kun lahdin, en ollut mitenkaan hirveen innoissani. Mutta ette tajuakkaan miten iloinen olin etta olen taalla nyt! Vaihto-oppilaana oleminen on jotain niin makeeta ja niin mahtavaa. Oppii niin paljon uutta ja oppii myos arvostamaan joitakin asioita joita ei ehka ole edes tullut ajatelleeksi ennen, esim vapaus ja turvallisuus. Suomessa voi liikkua melkein missa tahansa, milloin tahansa, yksin tai porukan kanssa ja tuntea itsensa turvalliseksi. Sama ei toimi taalla EA:ssa. Valitettavasti taalla ei ole ollenkaan turvallista liikkua yksin pimean jalkeen, varsinkin naisena. Yksin en oikeastaan saa minnekkaan kauemmas lahtea, ja vapaus on myos rajoitettua. Myos se etta Suomessa asiat on hyvin ja ihmiset ovat tasa-arvoisia, on jotain mita kaipaan. Jos tulee tanne niin huomaa nopeasti etta taalla ei ole niin. Moni ehka luulisi etta valkoisilla on kaikki paljon paremmin taalla, mutta usein asiat ovatkin toistepain. Useimmiten mustaihoisilla on enemman oikeuksia taalla, heilla on esim helpomi saada toita tai paasta opiskelemaan. Luin jongun koulun sivuilta etta jos haluaa paasta siihen kouluun niin pitaa joko olla mustaihoinen tai afrikkalainen!? Ja valitettavasti tama patee myos usein tyonhakuun. Toivon todella etta asiat muuttuisiat taalla, muuten EA on ajamassa kohti uutta apartheid kautta. Mutta muuten rakastan elamista taalla. Ihmiset ja koko elamantapa on niin paljon rennompaa, joskus ehka jopa liian rentoa... :D
Olen huomannut etta olen muuttunut suht paljon vuoteni aikana, seka ulkoisesta etta sisaisesti. Molemmat parempaan pain haha :D Ajattelen ihan toisella tavalla ja naen myos asiat uudella tavalla. Mutta pakko myontaa etta suomeni ja ruotsini on huonontuneet aika paljon hehheh. Sita ei ehka huomaa niin paljon kun kirjoitan, mutta kun puhun niin kylla huomaa. Kestaa kauan ennen kuin lyodan oikeat sanat, ja usein laitan englannin sanoja siihen valiin. Joten nytten englanti on kylla vahvin kieleni, ajattelen jopa englanniksi. Mutta tama varmaankin muuttuu kun olen ollut Suomessa jonkin aikaa.
Paljon muuta en ajatellut kirjoittaa tanaan, ajattelin vain etta annan teidan tietaa etta olen viela elossa ja kaikki on niin hyvin kuin vain olla ja voi :) Toivottavasti seuraavan kerran kun kirjoittelen se tapahtuu omalta koneeltani ja kuvia on mukan, silla niita on paljon ;)